Har funderat snart en vecka på det här. Förra veckan när jag åkte till jobbet så när nyheterna gick på radion så hade Sveriges radio en serie där dom skildrade livet för den vanlige medborgaren i Kabul i Afghanistan. I varje del av den här serien intervjuades någon om hur vardagen uppfattades av exempelvis en kvinna i 30 årsåldern ena dagen och en man i 50 årsåldern den andra dagen och så vidare. Dom berättade lite och reportern överatte.
Här kommer mina inre bilder av den något misslyckade reportern Morgan Pålsson insmygande. Hur vet jag att kvinnan på gatan i Kabul verkligen säger det som reportern påstår att hon säger? Jag kan svenska,engelska, lite spanska och ännu mindre tyska. Vad dom talar för språk i Afghanistan kan jag bara gissa (arabiska?) Hon kan ju lika gärna stå och dra ett kakrecept medans reportern säger att hon talar om hur svårt det är att få rent vatten eller mat till sina barn eller att hennes man inte har något arbete att gå till.
Och jag får bara bilder av hur den misslyckade reporten känner att han måste producera något till ledningen i Stockholm för att få fortsätta sitta på Sheraton i Kabul och dricka paraplydrinkar och lyfta feta traktamenten.
Glad påsk!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Glad Påsk till dig och din familj!
Bra rutet f.ö. !!!!!
Tack Jens för din reflektion. Tänk att jag har många ggr tänkt samma sak. Jag förstår att det ska ge trovärdighet till inslaget att vi lyssnare får höra vad persionen säger. Man ska kunna kolla det osv. Men vad f..n vet jag om hur det stämmer? Ibland drar reportern ( eller redigeraren?) ut väldigt länge på vad intervjuoffret har att berätta och man väntar otåligt på att få höra vad dom egentligen säger. Men som sagt, hur vet jag att det inte är receptet på fasters pudding eller något liknande?
Skicka en kommentar