...drabbade mig stenhårt i mellandagarna. Jag tillhör numera den åldersgruppen som åker till jobbet i mellandagarna utan att behöva ta hänsyn till barns jullov. Jag kan sitta och småle åt småbarnsmorsorna på jobbet innan jul åt deras halvt galna panikångest åt julklappsinköp, glöggdrickande med grannar, skinkkokande, köttbullerullande och julgransinköp med tillhörande pynt. Det är ok att ni tar ledigt i mellandagarna.
Nu till min trevliga start på dagen. Den globala uppvärmningen hade ju sett till att temperaturen bara låg på minus 19 denna morgon och givetvis hade timern till kupevärmaren frusit så den hade inte gått igång= igenfrusen bil. Fan. In i bilen och startar den=batteriet dött. Fan. In till Dennis och väcka honom och låna hans bilnycklar så att jag kan starta min med startkablar. Kör fram hans bil mot min, upp med huven, på med kablar, springa runt bägge bilarna, starta min bil, springa runt igen, av med kablarna, backa tillbaka Dennis bil, låser den och...tappar hans nycklar i snön och de försvinner. FAN! Kan inte hitta dom, ligger på alla fyra i snön i minus 19 med ficklampa och kan inte hitta de j-vla nycklarna. In och väcka Carina som har ordning på Dennis reservnycklar och får fram dom. Av någon outgrundlig anledning lyckades jag faktiskt ta mig till jobbet, arbeta hela dagen och ta mig hem igen utan att Murphy klappa till mig i bakhuvudet igen. Belönade mig med en gin och tonic på kvällen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar